Jag förstår inte.
Någonstans runt fyra miljoner tittare. Jag har försökt greppa den abstrakta ekvationen ett tag nu. Fyra miljoner. Vi spelar mycket ute i den stora vida världen och vi har haft runt tio tusen i publiken, men i sanningens namn - allt över två tusen ser ganska lika ut från scenen. Fyra miljoner däremot - det är närmast surrealistiskt. Lättare, rent matematiskt är att föreställa sig halva landet. Och det är här det börjar hisna på riktigt.
Jag startar varje dag framför Bolibompa med min äldste son Sandrian (tre och halvt). En dag slog statistiken mig - cirka hälften av alla programledare för Bolibompa kommer att titta på mig om några veckor (och Salems bror lär ju vara en av dem får jag anta). Men det stannar inte där. Hälften av alla deras gäster. Hälften av kamerateamen. Och det fortsätter. Hälften av alla deltagare i Let's Dance. Två av deltagarna som Helge Skoog ironiserar över i varje avsnitt av Halv åtta hos mig (och således hälften av Helge Skoog - hans bättre hälft får man hoppas). Hälften av alla som jobbar på SEB. Varannan person jag möter på gatan i vilken stad som helst i landet! Varannan kändis i Se & Hör (och vi kan nog lugnt räkna in 100% av de som arbetar där)... Det är i de överskådliga situationerna som kalkylen blir mest imponerande.
Men rent känslomässigt är det fortfarande nästan lika surrealistiskt. Kanske är det för att man inte vet riktigt vilkan hälft av personalen på Försäkringskassan som faktiskt kommer att titta. Eller också är det bara för att det är så orimligt att en halv befolkning sitter vid TVn samtidigt? Jag vet inte, men jag försöker fortfarande greppa det, mitt i denna underhållande och sköna cirkus som är Melodifestivalen. Jag misslyckas dagligen med att få mitt matematiska sinne att övertyga min känslomässiga förståelse, men det är ett skönt misslyckande. Hur skulle jag annars kunna förbli mig själv?
På lördag gör jag mitt första treminutersgig - och det är så jag kommer att se på det. Tre minuter att visa något äkta och realistiskt i en surrealistisk kontext som lätt sveper iväg sina deltagare. Tre minuter av fötter på marken. Tre minuters kommunikation med fyra miljoner människor. Där de tillsammans blir obegripliga för mig, strävar jag efter att bli begriplig för dem.
Jag kan bara hoppas att hälften av befolkningen kommer att förstå oss.
Kram,
Daniel