Det är inte svårt att föreställa sig hur det kan ha gått till. I enkla drag, vi har tio kompisar med 100 kronor var (vi kan föreställa oss riksdaler, dollar, intergalaktiska krediter eller vad som helst, men låt oss kalla det kronor just nu). Vår sedelärande berättelse tar sin början en vacker dag då Benke föreslår för de andra nio att han nu ska ta hand om alla deras pengar.

Av uppenbara skäl ställer sig hans vänner något tveksamma till detta djärva förslag, men Benke står på sig och menar att han bara handhar deras pengar – de kan ju komma till honom och hämta ut sina pengar närhelst de vill. De behöver inte gömma sina pengar hemma i madrassen och dessutom lovar Benke att de ska få ersättning för att han får disponera deras pengar.

Vad har då Benke att vinna på detta? Jo, han investerar 600 av de 1000 kronorna i en mjölkko (återigen, vi kan föreställa oss en guldrush, en oljerigg, en polarexpedition eller aktier – men vi kallar det mjölkko för det är jag som bestämmer). Mjölken som han säljer ger vinst, och de 400 resterande är mer än nog för att förse hans nio vänner med de uttag de gör under året. Vid årets slut meddelar Benke glatt sina vänner att de får 15% i ränta, och ger dem 15 kronor vardera. Benkes vänner känner sig nöjda och tänker att det är minsann ordning på Benke trots allt.

Men Benkes vinst från mjölken gav så pass mycket vinst att Benke dessutom kan ta 100 kronor för egen del och fortfarande ha lite över att köpa ytterligare en mjölkko. Benke har nu alltså tjänat lika mycket pengar som hans vänner hade från början, bara genom att använda deras pengar.

Vi har väl alla förstått vid det här laget att Benke byggt en rudimentär bank. The Bank of Benke. Och det är gott så. Vi kan fortfarande tydligt se hur det hänger ihop och att Benke i själva verket bara är en driftig person som, med ansvar får vi hoppas, investerar och handhar pengar som inte är hans, utan lånade.

De logiska stegen, förutsatt att Benke sköter sig, är att kompisarnas kompisar hör talas om det här och också vill vara med. Benkes verksamhet ökar och det ställs högre och högre krav på säkerhet – han får investera i en bra lokal med säker förvaring. Mjölkkorna behöver en ladugård. Mer folk måste anställas. Allt hänger på att kompisarnas (som nu nått långt bortom vänkretsen och följaktligen kallas “kunder”) pengar räcker till och att vinsten täcker dessa utgifter och Benkes allt högre lönekrav. För att göra sin verksamhet så attraktiv som möjligt får Benke komma på nya tjänster som man som kund får “på köpet” när man lånar honom sina besparingar.

Men visst vore det knasigt om Benke sänkte allas räntor till nästan inget alls? Och visst vore det knasigt om han tog betalt för alla de tjänster som behövdes för att göra idén möjlig – och Benkes kompisar behövde betala när de skulle ta ut några kronor eller betala en räkning? Och visst vore det knasigt om Benke själv tjänade mycket mer än hans kompisar bara på deras pengar, även när vinsten från mjölkkorna minskade? Tack och lov kan ju det inte hända, för då skulle Benkes kompisar fråga Benke vad i helvete han höll på med. Benkes kompisar skulle kräva sina pengar tillbaka.

Hopp framåt några hundra år eller så. Benkes idé har blivit ett institutionellt imperium. Man har helt tappat känslan för att bankerna lånar kundernas pengar. Att äga en bank är lukrativt och man kan tjäna mer på att låna andras pengar än på att sköta om de som pensionerar sig från banken, om ni hänger med. Det finns ingen ränta att tala om och alla småtjänster kostar extra – och skulle vi alla vilja kräva våra pengar tillbaka så finns de faktiskt inte där. Benkes kompisar kunde i så fall ha krävt en mjölkko istället, med våra innestående pengar är imaginära på någon börs någonstans, och tillfaller i vilket fall inte kunderna om banken inte är likvid.

Men det mest ironiska av allt kvarstår. I dagens samhälle är vi faktiskt tvingade att använda bankerna. Det finns ingen väg runt det. Det är inte en tjänst eller service längre, det är en premiss. Försök själva – spara kontanter hemma och betala räkningar med. Lycka till. Vad händer den dag Peder “Klonken” Jonsson tar sin sparade livsförmögenhet från sin madrass och upptäcker att han måste ha ett kvitto på var pengarna kommer ifrån om någon ska överföra dem? Vad händer när vi ser att bankerna inte sköter sig och respekterar pengarna de lånar av sina kunder?

Kort sagt, vad händer när Benkes kompis Emil inte får använda sina pengar i byhandeln för att de inte gått genom Benke, och Benke dessutom tagit bort räntan för Emil och sedan ändå tar ut en fet bonus åt sig själv?

Jo, Emil går hem till Benke och slår honom på käften för att han blivit dåligt uppfostrad och inte vet hut.

Daniel Gildenlöw